Kan Vänsterpartiet tjäna på sossarnas svårigheter?

Statsvetaren Jonas Hinnfors skriver på SVT Debatt om att Vänsterpartiet kan bli vinnare på Socialdemokraternas problem.

Kvotering en gynnsam affär

I DN går det i dag att läsa om förlaget Galago som valt att kvotera mellan manliga och kvinnliga serietecknare. Serietecknarvärlden domineras i mycket av manliga tecknare. Galago har dock som mål att varann utgivning ska vara av en kvinnlig tecknare.
"Rent kommersiellt har det varit ett jättelyft för oss. Jag kan ju bara ta Bokmässan som exempel. De som kommer till seriehörnan nuförtiden är yngre och det är väldigt många kvinnor som kanske inte ens gick till det här lilla nördghettot förr", säger förläggaren Johannes Klenell till tidningen Svensk Bokhandel.
Kvoteringen började på tidningen Galago redan 2004 och blev en aktiv del av utgivningsidéen 2007.

Jämställdhet för musikledare

Intressant om en jämställdhet vi sällan tänker på att den inte existerar.

Klicka här för att läsa!

En palestinsk stat kan sätta press på Israel

På DN:s ledarsida i dag (4/11) skriver folkpartisterna Jan Björklund (partiledare och utbildningsminister) och Birgitta Ohlsson (EU-minister) en replik till Peter Wolodarskis artikel 3/11. De menar att det måste finnas ett fredsavtal mellan Israel och Palestina en palestinsk stat kan bildas. De hänvisar också till att det har varit den svenska linjen sedan 1976.
Det finns bra inslag i deras artikel. T. ex hänvisar de till att utropandet av Israel 1948 utan fredsavtal med arabstaterna fick ödesdigra konsekvenser. Detta anser de vara ett argument för att inte erkänna en palestinsk stat och ge de fullvärdigt medlemskap i FN. De ställer också krav på båda parter för att en fred ska kunna uppnås.
Problemet är att de inte nämner hur man ska kunna nå ett fredsavtal. Att erkänna Palestina som stat vore istället att sätta press på Israel att sluta förtrycka det palestinska folket. Låt också då den palestinska staten själva arbeta med dem terrorgrupper som finns i Palestina. Ge dig möjlighet att lösa sina problem. Sedan ska vi självklart finnas i bakgrunden och ge stöd.
Att kräva ett fredsavtal innan man röstar ja till Palestina visar att man ändå ställer sig på Israels sida. Det är Israel som främst måste backa för att öppna för fred. Om vi får två stater så får vi också två mer jämlika förhandlingsparter.

Låt bankerna falla

I den ekonomiska krisen tycks läget bli allt värre för Europa. Hur agerar man då? Jo, man försöker pumpa in mer och mer pengar för att stoppa krisen. Men egentligen handlar det bara om att rädda det kapitalistiska systemet.
Därför tycker jag att det är bättre att låta bankerna falla. Låt hela system falla. Det fungerar inte, varken praktiskt eller moraliskt. Bankerna har sköljt vinster över sina aktieägare i goda tider och dåliga tider ska skattebetalarna stå för förlusterna. Det är helt oförsvarligt och det orimliga i hela systemet. När kapitalismen håller på att rasa samman, så låt det rasa!
Motargumentet är att misär väntar när människor pengar går upp rök när bankerna går i konkurs. Men staterna bör bli en viktig aktör i omställningsperiod. De får stå för att människor klarar sig under tiden. Samtidigt är ju tanken att människor tillsammans bygger upp ett nytt ekonomiskt system där alla är delaktiga, där alla delar på vinster och delar på förluster.
Att människorna (inte staterna) tar över bankerna är ett första steg för en demokratisering av ekonomin. Att några skor sig på det stora massan får allvarliga konsekvenser som vi nu har sett. Det skapar bara enorma klyftor i samhället och obehaglig girighet. Inget kan rättfärdiga ett sådant system, framför allt inte moraliskt.
Så vill vi ha riktig demokrati, så tycks socialism vara den enda vägen dit!

Efterlängtat medlemskap för Palestina

Palestina har fått fullt medlemskap i FN-organet UNESCO. Det är självklart något väldigt positivt. USA hotade att dra in sin finansiering till UNESCO om beslutet gick igenom. Ändå valde världens länder att rösta igenom medlemskapet. USA:s roll som världsherrar blir kanske mer och mer historia.
Motståndarna menar att detta försvårar fredprocessen. Men ursäkta. Vilken fredsprocess? Israel gör inte många knåp för att skapa en långvarig fred och en tvåstatslösning. Israelerna vill ha ha en fred på enbart deras premisser och USA verkar inte vilja ta strid med Israel längre om deras hållning. USA har varit starka motståndare till en palestinskt medlemskap i FN. Problemet är att palestinerna i nuläget inte har någon annan väg att gå. Att omvärlden visar sin vilja till en palestinsk stat visar ju att världen inte accepterar den israelisk ockupationen. 
Det som förbryllar ännu mer är att Sverige röstade emot. Eftersom UNESCO sysslar med utbildningsfråga så var det utbildningsdepartimentet som hade avgörandet i sin hand. Förklaringen till det svenska röstningen lyder följande: ”Vår röstning om dagens resolutionsutkast har att göra med dess tidpunkt, inte dess innehåll. Det bör ses i perspektivet av hur angeläget vi anser det vara att nå en tvåstatslösning inom den tidsram som fastslagits av Kvartetten.”
Sverige sällar sig alltså bakåtsträvarnas sällskap. Ett fredsavtal måste alltså bli klart först. Men vad händer med fredsprocessen? Israel behöver uppenbarligen en ny politisk ledning för att man ska kunna komma till ett någorlunda jämlikt fredsavtal. Ett palestinskt fullvärdigt medlemskap i FN vore ju istället sätt att skapa just mer jämlika parter. Att USA hotar att stjälpa hela projektet är bara pinsamt. Det tragiska är att det troligen handlar mer om amerikansk inrikespolitik.
Folkpartiet som dominerar utbildningsdepartementet har alltså fått avgöra UNESCO-fråga för svensk del. Det är tråkigt. Det hade faktiskt varit bättre om Carl Bildt hade fått avgöra frågan, som brukar ha en mer nyanserad syn på Israel-Palestina-frågan. 
Nu säger man istället att Israel ska avgöra frågan, vilket är orimligt. Palestinierna förtjänar en stat, oavsett fredsavtal eller ej, även om freden självklart hela tiden måste vara målet. 

Palestina röstades in i UNESCO

Idéer är avsaknade

Euro-länderna kom slutligen överrens om ett stödpaket till Grekland. Bra? Jovisst, man behöver ju inte lösa de akuta problemen, men på längre sikt? Nja. Egentligen känns det som man bara vill rädda ett system.

Det är så typiskt att i alla djupa kriser så pumpar stater in pengar för att till varje pris behålla det kapitalistiska systemet. Bankerna som är hjärtat i detta ekonomiska samhälle är de som måste hjälpas i första hand. Visst, man kan få ett tillfälligt ägande i bankerna, men bankerna brukar inte lära mycket av detta, utan fortsätter precis som vanligt. När det går bra överöser man vinster och bonusar till topparna, i kristider vill man att skattebetalarna står för de gigantiska förlusterna. 

Problemet i en tid som denna är att vänstern tycks så handfallna. När kapitalismen befinner sig i denna djupa kris borde vänstern vara på tårna och tala om ett alternativt samhälle. Det borde vara en gyllene tid att tala om idéer, men istället fastnar vi i en diskussion om hur vi till varje pris (bokstavligt talat) ska rädda det system vi har. 

Vad beror då detta på? Ja, svårt att säga. Dels så har progressiva krafter det svårt i Europa för tillfället. De flesta länder styrs av borgliga regeringar. Dels är media och annan optionsbildning oftast borgerlig. Dels så finns det en syn att Sovjetsystemet är enda alternativ och alla tycks överrens om att det system, med all rätta, inte var ett bättre system. 

Om vårt samhälle blivit så snävt att vi inte kan ha större perspektiv så har vi ett problem. Den förhärskande liberala ideologi som har blivit vår statsreligion tycks ju tycka att vi i dag lever i det bästa av samhällen. Den maktfaktor som liberalerna i dag är, är svår att utmana. Liberalerna har alltid möjlighet att skrämmas med andra misslyckade system. 

Men för vår demokratis skulle så borde vi kunna prata mer i stora och långsiktiga perspektiv. Det här samhället är inte statiskt, det är inte den naturliga utvecklingen. Det går att förändra. Förhoppningsvis kan den fortsatta finanskrisen skapa en idédiskussion, och inte bara väldiga krispaket.