Den 23 september 2001 greps den svensk den svensk-eritrianske journalisten och författare Dawit Isaak tillsammans med tio andra regeringskritiker i den Eritreas huvudstad Asmara. De hade alla skrivit under ett upprop för ökad demokrati i landet. Tio år senare har ingen av dem släppts. Vi vet inte ens om alla är i livet. I Sverige har intresset med åren ökat för Dawit Isaaks sak ökat mer och mer. De stora dagstidningarna har stått i det främsta ledet i kampen för hans frihet. Men ifrån regeringshåll har det mesta talats om tyst diplomati. Men tio år har gått och framgångarna har uteblivit.
Ironiskt nog talade Eritreas president Isaias Afewerki igår på tioårsdagen av Dawit Isaaks i FN:s generalförsamling. Han pratade om behovet av mänskliga rättigheter, dock inte de egna brotten. Generalförsamlingens öppnande i veckan har varit en utmärkt plats för den svenska regeringen att närma sig den eritreanska. Sådana försök till kontakt uppges också ha tagits, men har möts av kalla handen.
Problemet med den tysta diplomatin som Carl Bildt utövat i flera år är att vi inte kan veta vad den svenska regeringen verkligen gör för att få Dawit Isaak fri. Utrikesministern har gång på gång givit kryptiska besked. Han har hela tiden hänvisat till att prata om saken inte skulle gynna Dawit Isaaks sak, utan snarare tvärtom försämra hans situation. När Isaak plötsligt släpptes 2005 blev det en väldigt stor nyhet i Sverige. Två dagar senare greps Dawit Isaak på nytt. Uppmärksamheten i Sverige kan ha bidragit till att han fängslades på nytt.
Men faktum är ändå att Dawit Isaak sitter där han sitter. Regeringen måste lägga i en högre växel och använda alla de verktyg man har. En öppen kritik mot den eritreanska regeringen och belysningen av dess brott mot mänskliga rättigheten. Eriterias beroende av bistånd är en annan fråga, men den är komplicerad och riskerar att drabba människorna mer än regimen. Men det viktigaste är ändå att Sverige övertygar så många andra som möjligt runt om i världen att vi måste sätta ordenlig press på Eritreas regim. EU, FN och Eritreas grannländer. Det finns många att samarbeta med.
Fler måste tala om Dawit Isaak. Fler måste tala om de som har ordet som sitt starkaste vapen, men som tystas av rädda regimer. Dawit Isaak har blivit en symbol för detta. Nu gäller för makthavare att visa vilka värden som är starkast. Nu gäller det att även att statsminister och utrikesminister ställer sig på barikaderna och höjer näven för Dawit Isaak. Tio år har gått förlorade. Varje dag är nu värdefull. Självklart ska vi vara kritiska till hur saker och ting sköts, men samförstånd är också viktigt i den gemensamma kampen. Nu är det konkreta handlingar som gäller. Värdet av det fria ordet kan inte underskattas, utan vi bör istället slåss för det varje dag, överallt!
