Det är så typiskt att i alla djupa kriser så pumpar stater in pengar för att till varje pris behålla det kapitalistiska systemet. Bankerna som är hjärtat i detta ekonomiska samhälle är de som måste hjälpas i första hand. Visst, man kan få ett tillfälligt ägande i bankerna, men bankerna brukar inte lära mycket av detta, utan fortsätter precis som vanligt. När det går bra överöser man vinster och bonusar till topparna, i kristider vill man att skattebetalarna står för de gigantiska förlusterna.
Problemet i en tid som denna är att vänstern tycks så handfallna. När kapitalismen befinner sig i denna djupa kris borde vänstern vara på tårna och tala om ett alternativt samhälle. Det borde vara en gyllene tid att tala om idéer, men istället fastnar vi i en diskussion om hur vi till varje pris (bokstavligt talat) ska rädda det system vi har.
Vad beror då detta på? Ja, svårt att säga. Dels så har progressiva krafter det svårt i Europa för tillfället. De flesta länder styrs av borgliga regeringar. Dels är media och annan optionsbildning oftast borgerlig. Dels så finns det en syn att Sovjetsystemet är enda alternativ och alla tycks överrens om att det system, med all rätta, inte var ett bättre system.
Om vårt samhälle blivit så snävt att vi inte kan ha större perspektiv så har vi ett problem. Den förhärskande liberala ideologi som har blivit vår statsreligion tycks ju tycka att vi i dag lever i det bästa av samhällen. Den maktfaktor som liberalerna i dag är, är svår att utmana. Liberalerna har alltid möjlighet att skrämmas med andra misslyckade system.
Men för vår demokratis skulle så borde vi kunna prata mer i stora och långsiktiga perspektiv. Det här samhället är inte statiskt, det är inte den naturliga utvecklingen. Det går att förändra. Förhoppningsvis kan den fortsatta finanskrisen skapa en idédiskussion, och inte bara väldiga krispaket.
