Den senaste veckan har det flitigt diskuterats den palestinske presidenten Mahmoud Abbas beslut att lämna in en ansökan om medlemskap i FN. Det var länge oklart huruvida en ansökan skulle komma att lämnas in eller ej, men i fredags lämnades den slutligen över från Abbas direkt till FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon. Många tror visserligen att Palestina inte kommer lyckas att få ett fullvärdigt medlemskap. Om frågan når säkerhetsrådet så har USA redan gjort klart att man komma stoppa beslutet med hjälp av sitt veto. Men vad har palestinierna egentligen för val i detta läge? Och borde i omvärlden vara mer angelägen om att den andra staten slutligen upprättas?
Kritikern till Palestinas ansökan menar frågan inte kan lösas genom ett beslut i FN. Parterna måste nå ett fredsavtal innan det kan bli tal om en palestinsk stat. Det vore självklart det bästa om man redan hade ett fredsavtal. Problemet är att det var länge sedan förhandlingarna nådde några framgångar. Under det att Benjamin Netanyahu varit Israels premiärminister har utvecklingen snarare gott bakåt och det har blivit mer polariserat mellan parterna. Att Hamas har styrt i Gaza har inte gjort situationen bättre.
Trots fördömanden och domstolsutlåtanden om brott mot folkrätten har det inte bitit mycket på Israel. Ockupationen har fortsatt, muren på Västbanken står kvar och bosättningarna byggts ut. Barack Obama har försökt hålla en hårdare ton mot israelerna, men i slutändan är det ändå världens i dag enda supermakts beskydd som gör att Israel kan fortsätta med sina brott mot folkrätten.
Situationen har självklart skapat frustration hos den palestinska ledningen på Västbanken. Nu väljer man att gå en annan väg via FN. De flesta medlemsländer verkar vara positiva till en palestinsk stat, men USA kommer troligtvis stoppa medlemskapet. Det är pinsamt hur USA behandlar frågan. Obama tycks mest rädd för att stöta sig med judiska väljare inför nästa års presidentval.
Israel och Palestina måste nå jämlikstatus. Ett erkännande av den palestinska staten och fullvärdigt medlemskap i FN är därför en självklar väg att gå.
Det finns en rädsla för oroligheter i området om FN skulle godkänna Palestina som stat. Självklart finns det en sådan risk. Men ett erkännande kan också vara just den öppning för den efterlängtade freden. Självklart måste båda sidor acceptera varandra. Det gäller också att Hamas erkänner Israels rätt till existens. Israel måste avsluta sin långa ockupation. Hur ska man hantera bosättarna? Jag hoppas att palestinierna kan vända andra kinden till och bemöta bosättarna varsamt. För även om gränser ska dras, så måste det ändå finns en rörlighet och öppnade för vänskap mellan folken. Det är så vi bygger en långvarig fred.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar